A Clean Cut

Jag älskar A.P.C. Jag upptäckte märket i Frankrike och idag är allt jag har på mig, förutom underkläder och skor, från A.P.C. Tydligen har de en affär på Mercer Street här i New York, ska besöka den så fort jag får tid över. Det finns tydligen också en affär i Stockholm.

Det känns som märket andas ”bobo”, bourgeois bohème, vilket blandar bourgeois och bohemian, vet inte riktigt hur jag ska förklara det på svenska. Kläderna är sydda i Frankrike, håller hög kvalitet och är riktigt snyggt skurna. Perfekta linjer och tjocklek. Jeansen sitter perfekt och skjortorna som har liksom något extra. Håll utkik.

New York

Jag är hemma. New York City. Det känns skönt. Storstad, höga byggnader och allt annat som hör det till. Bilden ovan visar ett par som satt med datorerna påslagna under hela flygresan. Bara under start och landning var de avslagna. Jag sov i någon timme, vaknade upp -och där satt de - samma en timme senare - och en timme efter det. Undrar vad som kan ha varit så spännande på deras skärmar, när de framför sig har ett multimediasystem med över 50 filmer att välja på.

Skola imorgon, känns inte helt optimalt, men vad ska man göra? Jag har en lärare, Mr. Montgomery, som alltid ber oss, i detalj, skriftligt redogöra vad vi gjort på vårt lov, och av någon anledning tycker han att jag alltid gnäller för mycket, så imorgon ska jag göra ett helhjärtat försök att se tillbaka positivt på mina senaste dagar.

Bling Bling Bling

Här är vatten för de som gillar bling och har 30€ som ligger och skräpar i fickan. Finns på Le Bon Marché i Paris. Ganska löjligt egentligen, samtidigt som det finns folk som inte har tillgång till rent vatten varje dag.

Nu är jag på flygplatsen, ska strax boarda planet. Ser fram emot att komma hem, kanske inte att börja skolan igen (trigonometrin!!!), men Paris var ganska inte bäst, även om det blev bättre under andra dagen.

Jag var rätt mör när jag vaknade upp efter sex timmars sömn. Åt stor lördagsfrukost med hennes familj, american style, så att säga. Därefter bar det ut på stan ytterligare shopping.

Nu hoppas jag att det finns lite bra filmer på planet så kommer nog den här resan gå rätt snabbt.

Konstgjord luft i Paris

Jag kan inte sova. Kaitlin är egentligen ingen dålig person, men kemin har helt och hållet försvunnit mellan oss. Det känns mest konstigt och tillgjort att bli avlämnad på diverse affärer av hennes chaufför. Det är ju inte så man upptäcker en stad. Jag vill bara gå och andas Paris i två dagar. Inte sitta i en överdimensionerad bil och andas konstgjord luft.

Bilden visar i alla fall ett riktigt gulligt gästrum, som nästan känns som ett hotell. Tyvärr fungerar inte rummet så för nattsömnen, som är aningen dålig. Men ska jag se det positivt så är det ganska bra att jag redan är återanpassad till New York-tid. Jag flyger hem imorgon kväll, så det blir ytterligare en halv dag med falska komplimanger och konstgjord luft.

Nervös inför morgondagen

Imorgon flyger jag ner till Paris. Trodde inte att jag skulle åka själv, men så är det tydligen. I Paris är det tänkt att jag ska träffa Kaitlin som flyttade dit förra sommaren. Vi gick alltså i samma klass i två år. Vi var bra kompisar, och de första veckorna höll vi kontakten rätt bra med Facebook och AIM/MSN, men därefter avstannade det lite, tills jag för några veckor sedan sa att jag skulle komma.

Så, jag måste erkänna att jag är lite smånervös inför morgondagen, vi har ju inte haft kontakt på några månader, tänk om hon förändrats helt och hållet? Jag ska bo hemma hos henne också, så jag hoppas att allt är sig likt. Jag är lite smårädd för hennes mamma också, strängare kvinna får man leta efter.

Hur som helst, det hela kanske är en överreaktion från min sida, jag vet inte. Det ska i alla fall bli kul att få vara där i lite drygt två dagar (en natt). Vi får se hur det går.

I Woke Up and it Was December...

...I wish.

Jag sov i mammas säng igår. Som en liten barnunge sprang jag barfota upp genom hotellkorridorer och sov som en prinsessa på slottet. Efter 11 timmars sömn vaknade jag som en ny människa, utan kärnproblem eller skolångest. Stryk det sista.

Ni vet, när man har lov i en vecka, och egentligen behöver plugga varje dag för att göra ett bra resultat på provet två dagar efter att skolan börjat, brukar det aldrig bli någonting. De första dagarna är ursäkten att ”man behöver vila, det är ju trots allt lov”. Sedan går det över till ”jag ska börja lite smått”, samtidigt kickar ångesten in, då du når det stadiet att du inser att du behöver plugga och samtidigt vet att du inte kommer göra det. Så, jag går runt som en ångestzombie och ska i alla fall ”börja lite smått” idag.

Trigonometri. Tänk att det är en egen, obligatorisk kurs på min skola. Inte någonting du läser under en månad för att det är kapitel fem i matteboken, men en hel kurs, det hela fokuset ligger på ” läran om förhållandet mellan vinklar och sidor i en triangel”, som svenska wikipedia skriver. Vi får se hur det här kommer att gå.

Femstjärnigt hotell inte kärnfritt

Den här bloggen kommer nog att innehålla en hel del pretentiöst översittarklagande från en bortskämd snorunge. Jag kommer säkert få mail där jag blir påmind om hur gatubarnen i Eritrea har det eller de föräldralösa i Rio de Janiero.

Men det gör inte denna situation mindre viktig: i Stockholm finns det ett femstjärnigt hotell. Ett. Men Grand Hotel i Stockholm är inte värt sin sista stjärna. Jag beställer upp room service, som annars är rätt okej, till middag med vindruvor som efterrätt. Jag får en fin klase, snygg presentation och så vidare. Så biter jag i min första vindruva och den innehåller en kärna. ”Det är nog bara den”, tänker jag. Men så visar det sig att hela klasen innehåller kärnor. Katastrofjobbig situation att behöva sitta och spotta kärnor varannan sekund.

Nu har jag inte ens lust att ringa ner och be om en kärnfri klase, det är inte värt energin jag måste lägga ut. Men ändå, beställer jag vindruvor för 90 kronor, kan jag väl vänta mig en klase utan kärnor?

Svensk snabbtmat, bättre än amerikansk

Svensk snabbmat är bättre än amerikansk. Jag åt lunch tillsammans med en kompis på Max i Kungsträdgården idag. Jag har nog bara besökt McDonalds, Burger King, KFC, Wendy’s, och så vidare, de amerikanska snabbmatkedjorna ett par gånger var på tre år. Så, inte undra på att jag var skeptsisk när jag blev indragen till Max. Men, det var fräscht och smakade helt okej. Undrar när Max etablerar sig på Time Square?

The Fat Lady Sings

Egentligen vet jag inte varför jag började blogga. Jag lever ett skyddat liv, där jag aldrig vet vad jag kan och får säga. Så börjar jag blogga, där jag utan tvekan kommer säga bort mig både en och två gånger.

Hur som helst. Sjukt oinspirerande att sitta på ett hotellrum och vänta på att någonting ska hända. Ska träffa L klockan 12.30, det vill säga om två timmar. Vad gör man till dess? Finns ingenting på tv, har sovit i en timme, surfat runt på internet och käkade precis frukost. Ta en promenad? Don’t think so. Fotade rummet, rätt litet, men jag behöver i alla fall inte dela med bror, som också fick eget rum. Mamma tog så klart en Executive Suite, hon behöver ju mycket plats…. NOT!

Framme i Stockholm

Framme nu. Hade tänkt skriva ”hemma nu”, men det kändes inte alls bra. Trots att jag bott längre tid i Stockholm känns New York mer hemma. Och eftersom vi hyr ut lägenheten här känns det konstigt att kalla ett hotell för hemma. Även om jag hittar rätt bra, det är ju trots allt en liten stad, vet jag ju knappt vad gatorna heter här. Å andra sidan är det mycket enklare att lära sig gatunamn på Manhattan, bara massa nummer.

Jag gillar att flyga, så resan gick bra. När vi reser inom USA brukar vi oftast resa med ett litet jetplan som tillhör min fars företag. Då sitter jag livrädd under hela resan. De som flugit i ett litet plan vet hur det känns, det är inte alls lika stabilt och minsta lilla luftgrop får planet att studsa upp och ner. Hur som helst, Continentals stora plan får dig att glömma att du är 10 000 meter ovanför marken, vilket är skönt. Jag sov hela resan, och ska ta en liten powernap innan jag ska träffa en kompis för att äta lunch.

Spring Break

Det är inte ofta vi har lov samtidigt som Stockholm. Men den här veckan har vi tur. Samtidigt som mina kompisar här åker till Mexico, Florida eller Västindien åker jag ikväll till Stockholm, där det tydligen snöar. Inte precis världens mest glamourösa Spring Break.

Spring Break är en ganska egendomlig händelse annars. Föreställ dig tusentals personer som lämnar föräldrar och disciplin hemma för att åka söderut, möta våren, dricka ofantliga mängder alkohol och ta av sig tröjan. Jag såg det med egna ögon förra året, och jag tror jag har alldeles för mycket hämningar inom mig för att det ska locka. Första, och sista gången antagligen.

Vi ska i alla fall vara i Stockholm i fyra dagar, och så en natt i Paris. Åh, Paris. Om jag inte bor i New York när jag är vuxen ska jag bo i Paris. Det är som en liten by. Byggnaderna är små, människorna är små – allting är så sött och så underbart. Och shoppingen, don’t get me started.

Little Lover's So Polite

Jag flyttade till Manhattan för tre år sedan, en ganska naturlig flytt då min far är amerikan och min mor var trött på Stockholm. Så jag och min yngre bror hade inget annat val än att packa våra väskor och följa med.

Även om jag saknar kompisarna och livet i Stockholm ibland, så trivs jag som fisken i vattnet här. Allting är så annorlunda, mer instängt, men ändå mer öppet. Här är det liksom inga konstigheter att lägga ett par tusen dollar i dricks efter en god middag, eller att be chauffören vänta utanför Barneys när din mamma tvingat dig att köpa en ny klänning till kvällsbjudningen.

Mer om detta, och mycket annat.