Jag tror att det finns ett uttryck som handlar om att man gör det bästa av situationen. Jag bestämde mig för att försöka leva efter det igår, och det fungerade.Föreställ dig själv: lägenhet som helt och hållet är uppbyggd av antikviteter, gamla mattor, dyr konst från 1800-talet och människor som i grunden är där för networking, dvs att skaffa nya kontakter.
Jag är särklass yngst, vilket naturligtvis drar till sig uppmärksamhet från en del folk. Man blir ju inte en i mängden när den näst yngste är 10-15 år äldre. Många ville prata, och det var ungefär så tråkigt som jag hade föreställt mig. Men sen vände allting väldigt snabbt.
Jag träffade Scott och Karen (bilden ovan), som antagligen var de som var näst yngst… de tog mig under sina vingar, smugglade drinkar och var hur sköna som helst. Egentligen var Scott ditbjuden för att hans chef var värden, och som chefens ”protegé” (his words), skulle han ”work the room” (his words) och förhoppningsvis lämna festen med en almanacka full av möten och telefonnummer.
Men det var han tydligen mindre intresserad av. Så han tog med sig sin flickvän, utnyttjade den öppna baren, och stod och gnällde tillsammans med mig i en timme eller så, innan de skulle iväg på en klubb. Det var i alla fall en riktigt rolig timme med två riktigt härliga människor. Det tog inte allting så jäkla seriöst, utan levde livet lite som det kom och framför allt lever de livet för att ha roligt.
Jag tror Scott kommer bli bäst på någonting. För sådana människor, med de social skills och positiva attityd, växer inte på träd.
Och så, ja… mamma och jag skrattade åt allt på vägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar